Hej jag heter Costas, sa han med grekisk brytning, och räckte fram handen för att hälsa. Schysst tänkte jag, för han var rätt snygg.
Ehh jaaa... då ska vij sé här da. Den där framtanden som lillebror slog av med mormors telefonlur för 100 år sedan hade lossnat igen, så jag behövde en halv framtand. Går man då till tandläkareleverna får man 50% rabatt. Done deal.
Nu nä jag borra lite här framme så kan de skvätta opp lite grand vatten , så do kan blonda, förklarade Costas.
Lite vatten? När rännilen av smutsigt borrvatten nådde mina öron stoppade jag in den där prassliga gröna trasan i mitt högra öra för att hindra vattenflödet från att nå ännu längre. Vem vet vad som händer om det når förbi trumhinnan och in i hjärnan? Även om det rent fysiskt vore omöjligt, men ändå. Costas plaskade på av hjärtans lust och snart var hela haklappen genomdränkt av destillerat vatten.
Do kan se i spelgen no om den blev bra, sa han när allt var klart.
Jag såg inte tanden, såg bara den stora blöta fläcken på min tröja. Det såg ut som om jag dreglat hejdlöst i 40 minuter, rakt ner bara. Dessutom var håret i nacken så där lagom mysigt fullt av vatten. Det är nog värt att betala lite extra så man slipper se ut som en mentalpatient.
Tandläkarstudent 1
