Internet tog bort gräset

Eller var vi så här mesiga redan innan? Internet kanske bara lyfte fram våra nakna, patetiska hjärnor i ljuset.

Killen som uppfann Internet, tror du han tycker att situationen har halkat oss ur händerna. Grundidén bygger visst på demokrati. Tänk vilka visioner han måste ha haft. "Rädda världen". Att vi skulle kunna nå varandra och diskutera våra tankar och åsikter i tid och otid, stå rakryggade för våra tankar och åsikter i tid och otid. Även när kontoren var stängda och bankerna hade helgdag.

Men vad blev det, en sjuk soppa. Får vi servera 24-7 tillgång till barnpornografi. Du kan köpa en hora online och be henne visa brösten under tiden du väntar på att ditt senaste hemliga, fega påhopp ska publiceras i falskt namn på någon fiendes hemsida. Hemligt, just det, hemliga är vi. Varför det? Alias24 sitter och diskuterar mord och strypsex i självsäkra ordalag på något chatforum. Han regerar. Självförtroendet är inte det enda som växer i takt med rosorna på hans kinder. Men om han skulle kalla sig Jonas 37, för han heter ju Jonas och han är 37, så skulle han inte våga. Om han skulle måsta stå för sina kaxiga åsikter inför alla, vara som han egentligen är i vardagen med sin familj, nej, då skulle han inte logga in.

Är det då åsikten eller sin egen person han inte törs försvara?

Om man var tvungen att vara sig själv, skulle man hoppa över en del av dom där siterna där man låtsas vara singel. Men nu finns ju en helt ny arean att spela på.

Ifall maken har skaffat sig ölmage och sitter klistrad framför den gigantiska platt-tv:n som visar highdefinition repriser av andras liv, så kan man ju alltid slå på datorn. Logga in och låtsas vara någon man inte är, bara lite bättre, kanske ett eftertraktat jobb, dyrare bil eller större bröst. Napp får man alltid. Av någon som har plattare mage, hälsosammare intressen och renare kläder än den äkta hälften ute på soffan. För självklart tror vi att personen bakom korresponderande ip-nummer talar sanning.

Vi stirrar rakt in i A4-stora, flimrande bildskärmar på våra svindyra datorer, och vi ser verkligen en fascinerande, människa i en grönare värld där bland alla tangenter och elektrostatisk laddning. Inget är verkligt, allt är fantasier men ändå ser vi alla det. Den abstrakta rymden har blivit konkret.

I rummet bredvid sitter en verklig människa och stirrar blankögt på någon annans liv som passerar förbi, bildruta för bildruta.

Han vill fly ifrån sin verklighet in i någon annans.

Hon vill fly från din verklighet in i någon annans.

För sånt som är på riktigt är jobbigt. Kan vi inte bara sluta fly? Tänk om det är så att det grönare gräset finns rakt framför oss. Men så länge vi har den senaste widescreenskärmen upptryck i ansiktet så kommer vi aldrig kunna se det. Riktigt gräs känns bättre under fötterna än vad något tangentbord någonsin kommer att göra. Till och med gammalt nött höstgräs.