Min mamma är inte så värst rädd för småkryp och insekter. Eftersom min lillasyster är sjukligt rädd för spindlar så antar jag att mamma fått lära sig plocka bort dom. Fast en gång var mamma rädd. Det var när vi bodde i det där orange hyreshuset i kvarteret, ja det fanns bara ett kvarter i byn, därav det stolta namnet. Inne i lägenheten kom en varm sommardag en stor, svart timmerkus flygande. Den landade på mammas axel. När hon fick syn på den så blev hon livrädd. Tröjan åkte av på 2 millisekunder. Sen kastade hon ut tröja inklusive skorv utanför ytterdörren, stängde och sprang efter en burk insektsspray. Sen sprayade hon på timmerkusen, länge och väl. Den var rätt död och blöt, antennerna hade fallit fram och låg fastkletade mot marken. Men man kan aldrig känna sig helt säker, insekter kan återuppstå när som helst . Så när själva avlivningen av den otäcka skalbaggen var över, skyndade sig mamma in. Sen låste hon dörren också, och öppnade inte förrän pappa kom hem. Även då var hon noga med att kika så att skorven fortfarande låg död i pölen med radar, innan hon låste upp.
Mamman och skorven
